Tog en promenad ner till Almedalen. Där finns en fantastisk lekplats. Neo älskar att gunga. Köpte med mig en latte-2-go, men insåg ganska snabbt att det inte var en bra idé. Inte lika enkelt som i Stockholm där allt är asfalt. Hoppandes på all kullersten tog vi oss ner, jag, Neo och latten. Den där goa, krämiga skummen som vanligtvis brukar ligga på botten hade någonstans hoppat ur muggen. Lite besviken surplade jag i mig det sista medan Neo satt och tittade på fåglarna. Att fåglar kan vara så intressanta.

Vidare tog vi oss till gungorna. Neo upptäckte genast alla barnen och gungandet blev sekundärt. Jag betraktade de andra barnen som var där. De var nog mellan fyra-fem år. De var där med en förskolefröken/dagmamma. Barnen (ca 6 st) rumlade omkring i sanden. Åkte rutchkana på varandra. Använde ett språk som jag reagerade på. De var allmänt stökiga. Förskoleläraren stod på tio meters avstånd och tittade på. Ibland kom det några tillsägande ord from far far away; “Nej Ester, du får inte göra sådär”. “Maja…Ester…sluta upp med det där.”

Hjälp. Är det så förskolorna ser ut idag? Är det så här Neo kommer att bli när han sätts i förskolan? Det måste väl någonstans landa i den uppfostran man har hemifrån. Eller?!

Min syster har en liten tjej på just fyllda fyra år. Hon har sedan en tid tillbaka pratat väldigt högt. Ett tag trodde min syster att hon kanske hade lite dålig hörsel. På fyra års kontrollen konstaterades att hon hörde alldeles utmärkt. Alternativet som återstod var enkelt. På förskolan måste man prata väldigt högt för att göra sig hörd.

Man uppfostrar sitt barn, sätter det på förskolan, och hem kommer ett annat barn.

Skönt att det är ett tag kvar innan Neo börjar förskolan.