augusti 25, 2007

Återberättelse: Två blev tre

Posted in barn, familj, förälder, förlossning, glädje, kärlek, livet den 8:39 f m av Elizabet

Mamma & NeoDet är fredag (19/1), klockan närmar sig 17 och jag har precis vaknat upp efter en lång eftermiddagsvila. Jag slutade jobba i tisdags och har sedan dess njutit av varje ledig minut. Just idag kände jag mig annorlunda. Svårt att beskriva känslan, men något var annorlunda. Jag kliver upp och går på toaletten för ”rutinbesök”. Inget nytt, inget hänt. Planerat datum för Neo är 31 januari och jag håller på att spricka av både längtan och nyfikenhet. ”Undrar hur han ser ut, hur han kommer att vara, vem han kommer att vara mest lik?”. Jag går vidare in till köket och sätter mig halvt-on-halvt på stolen och knaprar i mig några chips. Då känner jag plötsligt något märkligt. Jag stannar upp för någon sekund och tänker snabbt ”vattnet”, men för att inte hoppas på för mycket slår jag snabbt bort tanken. Det ska ju trots allt kännas som att en vattenballong som går sönder. Jag tar några chips till och inser snabbt att jag inte var direkt sugen så jag lägger ifrån mig påsen och slutar äta. Då känner jag något märkligt igen. Jag går raskt in på toaletten. ”Vattnet…vattnet har gått!”. Jag blir alldeles paralyserad och vet inte riktigt vad jag ska göra. ”Ska jag torka upp vattnet eller ska jag ringa Nicklas direkt!? Jag ringer Nicklas”. Nicklas svarar med det samma och överlycklig och peppad berättar jag att vattnet har gått. Han, lika glad som jag, berättar att han precis ska hoppa på pendeltåget för att komma hem.

Pappa & NeoJag ringer till BB Stockholm och berättar att vattnet har gått. De säger till mig att vi helt enkelt ska invänta värkarbetet. Några minuter in i samtalet kommer första värken – och profylaxkurs, släng dig i väggen – jag slutar andas helt! Jag hör barnmorskan säga att jag måste andas samtidigt som jag i nästa sekund hör mig själv säga ”Jag kan inte!”. Men visst kan jag andas. Några värkar senare så har profylaxkursen tagit ut sin rätt. Tanken att Neo ska ”pluppa” ut i toaletten slog mig ett antal gånger. Men när jag väl insåg att det inte går riktigt så snabbt slappnade jag av. Det går mindre än en timme och vi har tre värkar på 12 minuter. Nervös och förväntasfull (plus lite dåligt tålamod) säger jag till Nicklas att jag vill att vi ska åka in. Nicklas packar i ordning allt och sedan bär det av. Två ska bli tre.Neo påväg hemMellan klockan 19 och 21 har jag öppnat mig 10 cm. Vid 8 cm börjar jag ropa efter epudral. De säger till mig att det inte är långt kvar och att det inte kommer göra ondare än vad det gör just nu. Jag vet att de lurar mig, men jag går med på det. ”Vi väntar lite till”, hör jag mig själv säga. What?! Vi väntar lite till?! Jo, jag tackar jag. En halvtimme senare ångrar jag mitt ”Vi väntar lite till”. Smärtan har nått sin peak och jag orkar inte en värk till. Jag har bara lust att krypa ur mitt skin vid varje värktopp. Nicklas ringer på barnmorskan och säger att de ska ge mig ”knark” NU. De undersöker mig snabbt bara för att se hur långt jag kommit. Ska de lura mig igen, tänker jag. Glädjande berättar det att jag är fullt öppen. Wow. Men vad händer nu?!

Krystvärkarna ska komma. Och hur vet man det? Det känner man har man hört barnmorskorna och böckerna säga. Och visst stämmer det. Krystvärkarna kom, men avtog efter en stunds arbete. Livmodern var uttröttad sa det, så även jag. De fick sätta till dropp för att få igång krystvärkarna och visst kom de igång. Två timmar senare, 23.07, kom vårt underverk till det riktiga livet. Med mörkt hår och ett öppet öga hörde vi hans första skrik. Känslan är obeskrivlig. Likaså kärleken till detta nyfödda barn – vårt barn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: