september 30, 2007

Livlig fantasi

Posted in barn, fantasi, förälder, klättra, mamma, pappa, skräck den 9:10 f m av Elizabet

Nicklas ropar på mig från hallen. ”Älskling, skynda dig hit!” Jag småspringer ut i hallen och möts av Neo halvvägs upp i trappen. Bredvid sitter pappan och ler. ”Titta, vad duktig han är!” Istället för att bekräfta pappan ställer jag mig bakom Neo, utifall att han skulle trilla.

För framför mig ser jag fruktansvärda scener. Jag ser hur Neo tappar greppet om trappsteget. Jag ser honom falla baklänges. Ner på det nylagda, svarta klinkergolvet. Och jag ser blodet spruta.

Min livliga fantasi tar slut på pappans glädjefyllda ögonblick. Kvar är mina tankar som skenat iväg och pappan som en gång var glad åt det som var här och nu.

Annonser

5 kommentarer »

  1. FInns en teori som heter vald sanning, dvs det är upp till en själv hur man väljer att uppfatta en situation. Istället för att se sitt barn ramla, kanske man ska se sitt barn lyckas klättra istället 🙂
    Bästa exempletpå vald sanning eller positiv perception tror jag det kallas är för mig när man vaknar. Vill man det ska bli en härlig dag så börjar man med att säga till sig själv vilken härlig dag det här ska bli, oj va skönt det är att vara vaken igen. Då blir det garanterat en bättre dag än med tvärtom resonemang.

  2. Elizabet said,

    Nicklas: Bla bla blablaaaa bla blaaahhh…

    (Ni som är nya på siten kanske undrar om jag ALLTID svarar mina härliga läsare såhär. Svaret är NEJ.)

    Älskling. Du har så rätt. Men det tar inte bort min livliga fantasi. Puss

  3. Karin said,

    Hihi, vad ni är roliga! Precis sådär kan vi hålla på också. Jag är helt övertygad om att det kvinnliga/manliga spelar in också ;o) Jättefin blogg ni har, kommer absolut att följa er! Kramar Karin m. familj

  4. Annica said,

    Precis så där är jag med! Jag tror katastroftänkandet kommer i samma stund man blir mamma! Höga höjder, branta backar, you name it. Jag börjar genast oroa mig!

  5. Elizabet said,

    Karin: Måste ha med kvinnligt och manligt att göra 😉 Du är SÅ välkommen till vår lilla blogg. Kram

    Annica: Skönt att höra att man inte är ensam. Kan bli galen på mig själv när jag målar upp alla katastofbilderna i huvudet *suck*.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: