januari 10, 2008

Keep coming

Posted in barn, förälder, förståelse, konflikt, mamma, pappa, tårar, trötthet den 1:00 e m av Elizabet

Det var länge sen jag grät. Ni vet sådär hulkandes gråt. Ville inte gråta inför Neo, men de gick inte att stoppa. De bara fortsatte komma. Anledningen till mina tårar var samtalsämnet med pappan igår. Vi kom in på det imorse igen. Men mest beror det nog på trötthet. Skulle kunna göra vad-som-helst för ett dygns sömn. Sömnkontot är fetminus just nu. Och det lär väl inte bli bättre.

Annonser

6 kommentarer »

  1. Marie said,

    Det är inte fel att gråta. Ibland behöver man det och då är det extra skönt. Jag hoppas att Nicklas förstår vad du behöver och att du får lite extra sömn och även lite egentid utan nicklas och utan neo, med någon god vän eller vad som passar dig bäst. Se till att få till det. Det är viktigt om man ska orka med vardagen som stark mamma. För det är precis vad du är. En STARK mamma!

  2. Elizabet said,

    Marie: Det är sjukt skönt att gråta. Gör det nästan för sällan. Nicklas förstår. Han är verkligen en fantastisk pappa och man. Men dessvärre är det fetminus på båda våra sömnkonton. Ändå låter han mig sova på morgonen och han tar Neo. Han har heller inga problem med att jag gör saker på egen hand. Allt handlar om att jag måste ta initiativet själv. Han kan inte göra det åt mig. Och tack. Just nu känner jag mig inte stark.

  3. Marie said,

    Det låter bra. Ni får försöka att dela upp sömnen så ni får sova ut båda två. Och du måste ta iniativet för att göra något roligt bara för dig själv. Det måste man.

  4. Annica said,

    Jag är också jättedålig på att ge mig iväg ensam. När Magnus är hemma är det mysigt att vara tillsammans hela familjen.

    När jag tänker på Joakim är hela åtta år nu så vet jag att tiden går så fort. Det är en tröst när jag är som tröttast. Konstigt nog minns man knappt det jobbiga sen.

    Det är skönt att gråta ibland. Lättare att andas sen. Stor kram till dig!

  5. Å, humöret och samtalsämnena påverkas något så helt otroligt av sömnbrist… Peo har ju varit ett extremt krångligt sömn-barn ända sedan han föddes. Sova mer än två timmar i sträck har vi inte gjort många gånger. Before-child gick jag och gnällde högt och brett om hur dåligt jag sovit om jag inte fått mina SJU timmar. Gud, så pinsamt. Idag är jag glad om jag får tre sammanhängande timmar. Och det är lyx.
    Försök att se till att du får din sömn genom att sova på soffan. Eller nåt. Minst 2-3 dagar i veckan. Det gnälls i början (barnet alltså :-)), men det går över. Inte kul att sova ifrån varandra (sin man), men ACK så mycket det gör för humöret!

  6. Elizabet said,

    Marie: Har redan lydit ditt råd. Tack för peppningen.

    Annica: Exakt så känner jag – att det är mysigt att vara tillsammans. Och visst är det så, tiden går så fort.

    Camillas lockar: Vi brukar göra så, men den senaste tiden har Neo varit så mammig att jag har inte kunnat röra mig ur fläcken utan att han börjar gråta (nattetid framför allt). Kanske bättre att stå ut med gnället i några dagar…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: