september 3, 2008

Separationer

Posted in barn tagged , , , , , , , den 9:15 f m av Elizabet

Vad är det med mammor och barn egentligen? Avskeden vid lämning på dagis mellan Neo och pappan har fungerat exemplariskt. Pappan har förklarat att han går och att han kommer tillbaka lite senare igen. Neo har vinkat och sagt; ”Ej da paapaa”. Så idag var det min tur.

Jag peppade mig själv att göra precis som min man. Jag menar, han hade ju tydligen ett vinnande koncept. Vi kom dit, tog på oss regnkläderna, pussades hej då och jag förklarade att jag kommer tillbaka. Jag hinner knappt vända ryggen innan krokodiltårarna kommer. ”Maaammmaaaa”.

Och där mina vänner, just i det ögonblicket, gick en liten del av mitt hjärta sönder.

Annonser

4 kommentarer »

  1. Malin said,

    Läste just om att en liten del av ditt hjärta gick sönder. Vill bara säga: håll ut! Det blir bättre! Neo känner dig och din oro mer än du tror. Krokodiltårar brukar alltid gå över bara mamma har gått. Läste också din fundering om att ha kvar Neo på förskolan när den ”nya” familjemedlämmen kommer. Jag håller med om att behålla förskoleplatsen men låt Neo vara hemma från början så han får möjlighet att känna sig delaktig i den nya familjekonstruktionen och inte bortsollad när den ”nya” kommer och tar plats. Många små barn känner ofta att de inte ”duger” när syskonet har kommit utan de blir bortlämnat till förskolan. Lycka till. /Förskolläraren Malin

  2. Elizabet said,

    Malin: Hej Malin. Stort tack för dina kommentarer, de både värmer och hjälper. Troligtvis är det som du säger – han känner av min oro trots att jag tror att jag döljer den.

    När du säger att Neo ska vara hemma till en början, menar du att han bör vara hemma i några dagar eller menar du veckor? För min rädsla är just det du berör, dvs att han ska få känslan att han inte duger.

    Återigen ett stort tack. Och välkommen tillbaka!
    Elizabet

  3. Malin said,

    Hej igen. Jag rekomenderar att du har Neo hemma de första veckorna så han får en samhörighet till det nya som händer i hans liv. Du kommer att märka när han är redo att komma tillbaka till förskolan. Ibland kan det räcka att man hälsar på förskolan en liten stund för att”leka av sig” Prata med personalen vad de tycker. Alla barn är olika. Lycka till../Malin

  4. Elizabet said,

    Malin: Tack ännu en gång för dina råd! Jag ska ta en diskussion med dem i nästa vecka. Just nu är det fokus på att få honom att äta på förskola, något han totalvägrar vilket är jättejobbigt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: