mars 18, 2009

Natti natti alla bilar

Posted in Uncategorized tagged , , , , , , den 11:26 f m av Elizabet

Neos kvällsrutin:

  1. Förbereda läggning (han behöver minst 15 min på sig. Han ska bara säga natti natti till alla hundramiljonerdrillioner bilar).
  2. Sätta på pyjamasen.
  3. Borsta tänderna. 
  4. Gå och lägga sig i sängen medan vi gör välling.
  5. Säga god natt. Puss puss. Släcka lampan.
  6. Sluka vällingen. Komma ut och be om en till.
  7. Gå och lägga sig i sängen och vänta på välling nr 2.
  8. Sluka halva vällingen. Somna någonstans där.

(Glädjeskriiiik!)

Annonser

februari 7, 2009

Pippiland

Posted in Uncategorized tagged , , , den 10:33 e m av Elizabet

Vi var på Junibacken idag. Eller Pippiland som Neo kallar det. Fullt ös, nästan medvetslös. Läggningen tog (efter gräl och tårar) bara 1h 20 min.

februari 6, 2009

Rekordet slaget

Posted in Uncategorized tagged , , , den 8:52 e m av Elizabet

Vi har fortfarande problem med att få Neo att somna på kvällarna. Det spelar ingen roll hur trött han än är. Han har svårt att komma till ro. Ligger och sjunger. Slår sig i huvudet. Kliver upp och springer omkring. Allt för att inte somna. Igår tog nattningen 2 h 15 min. Rekordet slaget.

januari 21, 2009

Sova, nä vadå?

Posted in barn tagged , , , , den 10:02 e m av Elizabet

När Meja var tre veckor gammal slutade Neo med att somna själv. Tidigare har han varit ett exemplariskt barn som tog sin välling och somnade. Helt själv. Men sen kom Meja. Och att sova var längre inte ett alternativ.

Nattningarna tar numer minst en timme. Och kräver att antingen jag eller pappan sitter bredvid. Varje kväll undrar jag om det kanske blir bättre imorgon.

augusti 8, 2008

Na-na dääj

Posted in barn tagged , , , , , , , den 9:10 f m av Elizabet

Neo ska na-na (sova) nu
– Na-na dääj, Neo pekar mot vår säng
Nää, Neo ska sova i sin säng. Där, säger jag och pekar ner i hans säng
Mamma na-na. Dääj, säger han och pekar återigen mot vår säng
Ja, mamma och pappa sover där, men Neo ska sova i sin säng. Na-na nu gubben.

Han tittar på mig. Tittar ner i sin säng. Lägger sig ner. Och nynnar lite försiktigt för sig själv ”Na-na…na-na.” 15 minuter senare sover vår lille guldklimp.